Frysrensning del 1

Eftersom vi inom kort ska flytta så är det dags att tömma frysen på allt som gömts undan till ett bättre tillfälle. Igår var det dags för en påse med fyra stora lövbiffar att åka fram. Fråga mig inte varför vi hade lövbiff i frysen. Det är nämligen någonting som jag så gott som aldrig lagar, men nu hade maken någon gång under försommaren köpt hem det. Det fick bli en extremt lättlagad rätt, men inte ett dugg nyttig.

Ingredienser:
4 lövbiffar
1 ask philadelphia salladslök & svartpeppar
1 burk crème fraiche (jag använder den fetaste varianten, men den smalare funkar säkert den med).
dijonsenap
salt
peppar
potatis
olivolja
frysta örter

Sätt ugnen på 225 grader.
Dela ett lagomt antal potatisar på mitten och lägg på bakplåtspapper. Ringla över olivolja. Salta och peppra och ha gärna på lite frysta örter. Sätt in i ugnen ca 20 min. Känn efter ibland och ta ut dem när de är klara.

Bred ut hälften av innehållet i philadelphia asken på lövbiffarna och vik ihop på mitten. Salta och peppra runt om dem och stek några minuter på varje sida. Viktigt att inte steka för länge så att de blir som skosulor. Ta upp köttet och lägg på passande fat. Häll ner resten av philadelphian, crème fraiche burken, lite dijonsenap (börja med en tesked och tillsätt mer om det behövs) i pannan och salta och peppra slutligen efter smak. Låt koka upp och häll sedan över lövbiffarna på fatet.

Till detta serverade jag smörkokta morötter. Vill man ha ett nyttigare alternativ så kokar man dem bara i vatten.

Smörkokta morötter:
6 morötter
1 dl vatten
½ dl olivolja
25g smör
salt

Skala och skär morötterna i stavar. Lägg morötterna i en vid kastrull eller i stekpannan. Slå över vatten, olja och klicka i smöret. Låt all vätska koka bort och rör då och då runt. Morötterna skall vara lite al dente när de serveras. Salta de färdiga morötterna.

Betyg:
Vi vuxna tyckte att det blev väldigt bra.
Barnbetyget skulle nog bli en 2:a. Köttet smakades det inte på eftersom det var sås på. Potatisen var prickig av örterna och smakades inte heller på eftersom sonen deklarerade att han inte "gillar om" prickig mat. Morötterna konstaterades dock vara goda (efter att ha inspekterats så att de inte var prickiga).

Min chocolatine

Alla som har varit föräldralediga vet hur man tänker att man ska hinna med så mycket under ledigheten. Särskilt med första barnet. Då ska folk hinna med att skriva en bok eller starta ett företag. Planer som oftast grusas helt eftersom föräldraledigheten även innefattar att ta hand om ett barn och ett barn tar oväntat mycket tid. Det sover mycket, men i början är man ju själv så trött att man måste vila samtidigt som barnet. När man sedan känner sig hyfsat utvilad så börjar det istället kladdas och stökas fram och om man inte vill bo i något som liknar en bordell (franskt uttryck som jag tycker är mycket roligare än det svenska svinstia) så går de lugna stunderna till att plocka upp efter virvelvinden som drar fram. Något som dock är helt meningslöst eftersom det efter två timmar ser precis likadant ut igen. Att överhuvudtaget städa medan barnen är små är ungefär lika effektivt som att gå ut och skotta under pågående snöstorm.

Hur som helst så har jag därmed sänkt kraven rejält med barn nummer två, men två planer har jag valt att försöka eralisera under den här ledigheten. Det första är att träna två gånger i veckan. Där går startskottet den första veckan i oktober, så där kan jag inte redovisa några reslutat ännu.

Det andra är att lära mig baka perfekta chocolatines. En chocolatine är vad man i sydvästra Frankrike kallar en pain au chocolat. Där har försöken också uteblivit trots att bebisen nu är tre och en halvmånad och jag dessutom var sjukskriven i två månader innan han kom. Det blir kanske så att jag får börja med den enklaste varianten, dvs stoppa en chokladbit i en bit smördeg för att sedan gå vidare till the real stuff.